I naturen är det den bäst anpassade som överlever

This article was written in response to a particularly upsetting article in the Swedish news paper Nerikes Allehanda. The original article was published May 3, 2001, and my response a few days later.

Apropå... artikeln i NA, 3/5 om att svenska och norska vargmotståndare går samman.

Det är inte utan att man blir chockad när man läser artiklar i stil med den som stod att läsa i NA den 3/5, där det bland annat nämndes att Per-Gunnar Bråtner och Bengt Göran Windh från Åtorp varit i Norge för att dra upp riktlinjer kring samarbetet mot varg.

Nyhetsrapportering är en sak, men den här artikeln är fylld av både logiska kullerbyttor men än värre rena faktafel.

Låt mig börja från början. Bråtner säger att vargen ska finnas på människans villkor, inte tvärtom. Jag undrar – vad är det som säger att just människans villkor är de allenarådande? I den fria naturen är det inte människan som bestämmer. Där gäller Darwins lära, nämligen att den bäst anpassade överlever.

Jag kan tänka mig få biologer som anser att det ska vara människans normer som ska gälla i naturen. Den fungerar helt enkelt inte så.

Senare fortsätter han med att säga att för att förändra måste vi få den vanliga medborgaren att förstå problemen för oss på landsbygden.

Vilka oss, frågar jag mig? Det var en landsbygdsbo som också ställde just den frågan väldigt nyligen. Han säger också att vi är en liten grupp och kan aldrig tvinga på våra åsikter på någon annan. Vilka vi? De bönder som har nötkreatur? De som bor på landsbygden? De som inte vill ha varg? Eller vad?

Effekten av det de vill göra är hur som helst att åsidosätta ett beslut taget med 75 procents majoritet i svenska riksdagen och stöttat genom i stort sett hela landet, från norr till söder.

Vad gäller ängslan för att släppa ut barn grundar den sig inte i något annat än okunskap. Bråtner säger också att det har ju nästan inte funnits vargar sedan dess (år 1820). Jaså inte? Enligt Svensk Kalenderalmanack från 1911 dödades 8 595 vargar i Sverige mellan åren 1827 och 1900, i en i stort nedåtgående trend. 1827-1831 dödades 2 436 och 1832-1836 2 988 vargar i Sverige, sedan gick det nedåt fram till 1890-talet då trenden vände uppåt för att återigen vända nedåt vid sekelskiftet.

Om det nästan inte funnits vargar i Sverige sedan 1820, var kom då dessa ifrån? Var de spöken? I så fall kan de ju knappast ha varit särskilt farliga, eftersom spöken endast är fantasifoster. Detsamma gäller Stora stygga vargen, vargen i Rödluvan och vargen med flera uppdiktade berättelser. Det finns organisationer som har stående belöningar på flera tiotusentals kronor eller mer till den som kan visa att en frisk, oprovocerad vild varg har allvarligt skadat eller dödat en människa på senare tid, men ingen har gjort anspråk på dessa. Varför inte, om nu vargen är så farligt som en del vill göra gällande?

Jägare påstår ofta att en ökad vargstam skulle innebära att allt vilt utrotas. Jaså? Det var en nyhet för mig att ett rovdjur utrotar sitt byesdjur. Blir det för svårt för djuren att finna föda så brukar de annars flytta till ett annat område, vilket ju när det gäller rovdjur ger viltet i ursprungsområdet chansen att återhämta sig och bli starkare än tidigare.

Darwins utvecklingslära igen.

Det enda djur jag har sett som utrotar sina bytesdjur, är människan.

Om du inte redan gissat det: ja, jag är för varg. Jag är också för lodjur, örn, vildgäss, rådjur och mycket annat. Kort sagt är jag för ett intakt ekosystem som vi kan lämna över till våra barn någon gång i framtiden, helst utan att behöva säga – titta, det här är vad man ville förstöra under medeltiden och fram till ungefär år 2000.

Även de utan formell biologisk utbildning måste ju kunna förstå att en stam på 100 vargar i Skandinavien är löjligt liten. Speciellt som människan dödade nästan 3 000 vargar under en femårsperiod i början av 1800-talet. I dag tog det, med högteknologiska hjälpmedel, över två månader och kostade nästan 3,5 mkr att döda nio vargar i Norge. Plus säkert hur mycket som helst i förlorade inkomster från turistnäringen.

Man behöver inte vara biolog för att förstå Darwins lära. Men lite sunt förnuft är inte alltid helt fel.